Order of Malta

Om Malteserorden

Den suveräna Malteserorden är en av det kristna västerlandets äldsta institutioner och den enda av medeltidens riddarordnar som ännu finns kvar. Den grundades i Jerusalem på 1000-talet och utgör sedan 1113 en religiös orden inom den katolska kyrkan. I dag är den ett självständigt internationellt rättssubjekt med högkvarter i Rom. Orden styrs av en prins och Stormästare tillsammans med det Suveräna rådet. En Cardinal Patronus är utsedd av Påven att bevaka Ordens relation till den Heliga stolen. Malteserorden har inga ekonomiska eller politiska målsättningar och den är oberoende av stater och regeringar.

Malteserorden är en orden för lekmän och är uppdelad i tre klasser av riddare och damer. De främsta är rättsriddarna, som avlägger de tre munklöftena kyskhet, fattigdom och lydnad. Bland rättsriddarna väljs Stormästaren. Alla Ordens medlemmar lever ett kristet liv och verkar för Ordens hjälpverksamheter. Malteserorden har en lång historia av att bistå sjuka och nödlidande. Orden förblir trogen sitt ursprungliga uppdrag som sammanfattas i mottot Tuitio Fidei et Obsequium Pauperum, det vill säga att stärka och försvara tron och att tjäna fattiga och behövande, vilka representerar Jesus Kristus mitt ibland oss.

I dag bedriver Malteserorden medicinsk, social och humanitär hjälpverksamhet i fler än 120 länder. Varje dag ges kontinuerligt stöd till samhällets bortglömda och utstötta genom ett brett spektrum av hjälpprojekt, däribland Global Fund for Forgotten People som hjälper utsatta personer som annars inte får samhällets uppmärksamhet och The Holy Family Hospital i Bethlehem som ger möjlighet för kvinnor att föda under medicinsk övervakning.  Malteserorden är också särskilt involverad i att hjälpa människor i krig och naturkatastrofer genom att bistå med sjukvård, flyktinghjälp och grundläggande överlevnadsutrustning. Runt om i världen är Orden engagerad i att bevara mänsklig värdighet och ta hand om nödställda, oavsett deras etniska eller religiösa tillhörighet.

Malteserorden är neutral, opartisk och opolitisk. Därför fungerar Orden ofta som skiljedomare i internationella tvister. Malteserorden har diplomatiska bilaterala relationer med EU och med 107 länder runt om i världen. De diplomatiska relationerna med enskilda länder ger bland annat möjlighet att låta Ordens medicinska verksamhet bli integrerad i den nationella och regionala hälsovården och möjlighet att vid behov snabbt föra in medicinsk utrustning. Malteserorden har också permanent observatörsstatus i FN och i FN:s olika organ såsom UNESCO och WHO. Detta underlättar Ordens humanitära verksamhet och ger omedelbart tillträde till regioner där det behövs akut humanitär hjälp. Malteserorden har även sändebud i många andra viktiga internationella organisationer såsom t.ex. Afrikanska Unionen och Europarådet. Inom ramen för dessa organisationer arbetar Malteserorden för mänskliga rättigheter och hälsovård.

Malteserorden verkar genom 12 priorat, 47 nationella associationer, 133 diplomatiska representationer, 33 nationella frivilligkårer, en världsomspännande hjälporganisation – Malteser International – samt ett flertal sjukhus, kliniker och stiftelser över hela världen. Orden har idag omkring 13 500 medlemmar och 80 000volontärer. Malteserorden har också ca 40 000 anställda varav de flesta är läkare, sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal.

Malteserordens högtider i Skandinavien:

19 januari – S:t Henrik, Biskop och martyr, Finlands skyddspatron

11 februari – Vår Fru av Lourdes

20 februari – Invigningen av Johannes Döparens klosterkyrka på Malta

25 mars – Jungfru Marie Bebådelse

18 maj – S:t Erik, martyrkung, Sveriges skyddspatron

Juni – Corpus Christi (exakt datum varierar från år till år)

24 juni – S:t Johannes Döparens födelse

10 juli – S:t Knut, konung och martyr, Danmarks skyddspatron

20 juli – S:t Thorlak, biskop, Islands skyddspatron

29 juli – S:t Olav, konung och helgon, Norges skyddspatron

29 augusti – S:t Johannes Döparens halshuggning

8 september – Vår Fru av Philermos

13 oktober – Salige Gérard, Ordens grundare

19 november – Ordens alla helgon och/eller på valfri dag rekviemmässa för Ordens avlidna

2 december – Jungfru Maria, Källan till vår glädje

Malteserordens historia

Malteserorden har en nära 1000-årig historia. Orden grundades år 1099, men dess tillkomst kan dateras redan till 1048 när köpmän från Amalfi fick rätt att bygga en kyrka, ett kloster och ett sjukhus i Jerusalem för att ta hand om pilgrimer, oavsett vilken religion dessa tillhörde. Under ledning av Salige Gérard blev klostergemenskapen ganska snart en självständig orden som kom att kallas S:t Johannes av Jerusalem Orden, eller i kortform Johanniterna. År 1113 utfärdade påve Paschal II en bulla, Pie Postulatio Voluntatis, där sjukhuset och Orden gavs kyrkans beskydd. Därigenom skapades en religiös lekmannaorden knuten till katolska kyrkan. De riddare som hörde till sjukhuset var bundna av de tre klosterlöftena om fattigdom, kyskhet och lydnad. Bullan gav också Orden rätt att utse sin ledning utan inblandning från andra sekulära eller religiösa myndigheter.

Kungariket Jerusalems konstitution tvingade dock Orden att med militära medel försvara såväl sina vårdanstalter och sjuka som huvudvägarna och pilgrimerna. Därför utvidgade Orden sitt uppdrag från att ha varit rent hospitaliärt till att också omfatta försvaret av tron. Dess motto blev Tuitio Fidei et Obsequium Pauperum, att försvara tron och tjäna de fattiga. Orden antog också det vita åttauddiga kors som ännu i dag är dess symbol.

I Skandinavien etablerades Orden redan under andra halvan av 1100-talet och verkade där ända fram till Reformationen. Det dåvarande prioratet Dacia omfattade de tre kungarikena Danmark, Norge och Sverige, nutidens Finland och i princip om än ej i praktiken även Island. Verksamheten var främst religiös och hospitaliär. Varje högkvarter inbegrep vanligen ett kloster med kyrka, sjukhus, skola och jordbruk för att säkra försörjningen. De största klostren låg i själländska Antvorskov och i Eskilstuna, vars kloster även fick en förgrening i Stockholm.

När det Heliga landet förlorades till Mamluksultanatet år 1291 flyttade Orden sitt säte från Jerusalem till Cypern och inrättade nya sjukhus där. Antalet medlemmar växte över hela Europa och Orden förvärvade nya områden längs Medelhavet, till exempel den viktiga hamnen i Famagusta och staden Nicosia. Man skapade också en flotta som skulle skydda pilgrimer på väg mot det Heliga landet.

Det instabila läget på Cypern gjorde dock att Orden valde att lämna ön, och efter att ha förvärvat Rhodos år 1310 flyttade man sitt säte dit. Orden styrdes av Stormästaren, prinsen av Rhodos, och av Rådet. Den präglade sin egen valuta och hade diplomatiska förbindelser med andra stater. Orden hade nu också en kraftfull flotta för att försvara den kristna världen.

1523 tvingades Ordens riddare att lämna Rhodos efter att ha kapitulerat för Sultanen Suleiman den Magnifike. Under de följande sju åren var Orden utan territorium, men 1530 tog man ön Malta i besittning. Malta hade skänkts till Orden av kejsaren Karl V, med påven Clemens VII:s godkännande. Samtidigt beslutades att Orden skulle förbli neutral i alla krig mellan kristna nationer.

Efter att Orden försvarat Malta under den stora ottomanska belägringen år 1565 byggdes staden och hamnen i Valletta, som fick sitt namn efter dåvarande stormästaren, Fra’ Jean de la Vallette. Arkitekturen och konsten blomstrade. På ön byggdes också ett nytt stort sjukhus, som ansågs vara ett av de bäst organiserade och mest effektiva i världen. Det etablerades också en skola i anatomi och så småningom en medicinsk fakultet. Ordens flotta deltog i kampen mot den osmanska flottan och mot pirater i Nordafrika.

Två sekler senare, år 1798, intogs Malta av Napoleon Bonaparte och riddarna tvingas lämna ön. År 1834 etablerade sig Orden som en suverän stat utan land, med säte i Rom. I Palazzo Magistrale på Via dei Condotti finns fortfarande Ordens centrala förvaltning. Efter en längre period av återuppbyggnad är det i dag åter Ordens ursprungliga hospitaliära kallelse och mission som är dess huvudsakliga verksamhet.

www.orderofmalta.int