Order of Malta

Malteserordens årliga pilgrimsfärd till Lourdes

Lourdes är en av de största Mariavallfärdsorterna i världen. Den heliga Bernadette fick här 1858 motta uppenbarelser av Jungfru Maria, Notre Dame de Lourdes. Som igenkänningstecken kallade Jungfru Maria sig för den Obefläckade Avlelsen. Hon bad den lilla Bernadette att framföra budskapet om bön och botgöring tillsammans med en helig önskan om att det på platsen skulle upprättas en helgedom, dit det kristna folket skulle komma i procession, dricka av och bada i den undergörande källans vatten. Miljoner pilgrimer från hela världen har sedan dess hörsammat Guds moders önskan och flockas varje år till grottan i Massabielle. En stor helgedom har tagit form med inte mindre än tre basilikor, varav en stor underjordisk.

Sedan 1958 arrangerar Malteserorden årligen en internationell pilgrimsfärd under första veckan i maj, då tusentals medlemmar och volontärer kommer samman för att hjälpa hundratals sjuka från hela världen som Ordens olika associationer har tagit med sig dit.

Dagarna i Lourdes är ett stort privilegium, där hjälparna i gemenskap får ge av sig själva, i bön och hospitaliärt arbete, för våra herrar de sjuka. Det sägs att en kristen inte kan vara bättre klädd än i sin tjänstgöringsdräkt. Vi måste tro att varje god gärning, även ett glas vatten som ges i Kristi namn, har ett värde och inte passerar obemärkt. I vår tid, som alltmer fjärmar sig från vad påve Benedikt XVI definierade som icke-förhandlingsbara värden för livets kultur, kan goda gärningar ännu mer utgöra en offentlig kristen manifestation. De kan så frön till eftertanke, i en annars i ökande grad egoistisk och materialistisk njutningskultur.

Lourdes står som en kontinuerlig manifestation av denna livets kultur och den ömsesidiga hjälp, glädje och tacksamhet som den kristne hjälparen både kan ge och i gengäld själv få tillbaka från den han hjälper. Pilgrimsfärden till Lourdes är därmed ett sätt varigenom Orden på ett konkret sätt upprätthåller sin 900-åriga tradition och motto, tuitio fidei et obsequium pauperum.

Lourdes – en underbar upplevelse

1978 fick jag tillfälle att ansluta mig till pilgrimsresan till Lourdes som anordnades av den engelska associationen av den Suveräna Malteserorden. Mitt i juli reste vi till denna vackra plats, det var varmt och fuktigt och solen sken obarmhärtigt under hela vistelsen.
Fast jag växte upp i en familj, där Malteserorden och framför allt vallfärden till Lourdes ständigt var närvarande, kände jag mig livrädd. Vad skulle förväntas av mig? Och hur skulle jag bemöta gästerna, en blandad skara från Storbritanniens alla katolska hörn? Dessutom kände jag ingen som deltog och det bidrog i allra högsta grad till min osäkerhet. Men det blev en fantastisk upplevelse och året därpå hälsade jag på mina nya vänner med den speciella Lourdesglädje som infinner sig för så många besökare på denna underbara plats.
Det blev sammanlagt 22 följande besök i Lourdes, de flesta i samband med de tyska Malteserna, som under hela säsongen reser till Lourdes med sina hjälpare och gäster. En stor skara, ledd av en biskop och flera präster som tog hand om våra ”malades” samt teamet och pilgrimerna.
Resan var en viktig del av upplevelsen då vi tillbringade ungefär 20 timmar med varandra på ett trångt lasarett-tåg från Frankfurt till Lourdes. Veteraner och nykomlingar hade en ganska obekväm, men utmärkt möjlighet att lära känna varandra, och vi alla kände, medan vi varvade skratt, sång och bön, en stor förväntan inför målet.
Under ett antal år kunde jag inget annat än beundra våra gästers tålamod och humor när de lät sig fraktas i tyska luftvärnets Transall-flygplan, som flög oss till Lourdes. Besättningens officerare, som var lediga under vallfärden, ställde frivilligt upp med tjänst och blev med detsamma en del av vårt team. Fastän antalet var stort – vi räknade upp till 80 gäster och minst 70 hjälpare – så verkade var och en för den unika känslan av gemenskap, som enbart kan erfaras i Lourdes.
Våra arbetspass började med morgonandakten i hotellet St. Rose, beroende på dagens program gärna innan kl. 5! Och när alla samlades till middagen efter kl. 20 så var man trött, men inte för trött för att samlas på gården för att umgås med varandra och sjunga. Kvällen avslutades med ett litet besök hos Notre Dame de Lourdes vid grottan, där tystnad, bön och fred omslöt alla besökare.
Jag lärde mig allt om tjänstgöring i Lourdes genom min ledare och mor, Laya. Hennes sätt att verkligen ta hand om alla gäster, att värna om deras integritet och ta sig tid att lyssna, trösta eller bara hålla handen blev min förebild i att förverkliga ”obsequium pauperum”.
Hennes kärlek till tjänsten var påtaglig för oss alla. Hon visade mig att man kan vara sin allra bästa version under dessa korta dagar i Lourdes – och jag fick, tillsammans med mina syskon, en alldeles underbar möjlighet att lära känna min mor.

Sedan 1858, genom Bernadette Soubirous modiga och ihärdiga vittnesmål om den ”vackra damen”, som bad flickan att berätta om hennes önskemål att föra människorna till den Obefläckade Avlelsen, samlas pilgrimer i Lourdes. Det var och förblir ett ställe där vi kan uppleva gemenskap med våra bröder och systrar, sjuka eller friska. För oss alla är Lourdes ett ställe där vi får bära fram våra bekymmer och våra smärtor. För oss alla kan en pilgrimsfärd till Lourdes ge möjlighet att bli helad till kropp och själ. Miraklen i Lourdes visar sig genom den gemensamma tron, i handling och bön, som medför en numera alltför sällsynt gåva – ren lycka!

Benedikta Eltz Lagervret